Örebro

Jag blev kallad till universitetssjukhuset i Örebro den 15/6 för inskrivning samt undersökning i narkos 16/6. Jag åkte med morgontåget på torsdagen och blev inskriven, fick träffa kirurgerna och gå igenom planeringen. Om allt såg bra ut skulle jag opereras redan på måndag 19/6. Men eftersom det är sommar skulle jag inte få göra operationen lapraskopiskt som jag blivit lovad utan med buksnitt. Detta då de kirurger som var duktiga på denna typ av operation hade semester. Dessutom kunde de inte säga vilken typ av buksnitt det skulle bli. Antingen skulle det bli ett horisontellt snitt som liknar det efter kejsarsnitt eller så skulle de få öppna magen vertikalt ända upp till naveln. Det var verkligen inte det jag förväntade mig. Jag hade ju pratat med min gynekolog om detta och läst på en massa om de olika metoderna som fanns. Nu var det bara att gilla läget även om det innebär större risker under operationen, längre återhämtning och fult ärr på magen. Väntetiden för en laporaskopisk operation var flera veckor vilket läkarna ansåg var för riskfyllt. Jag fick en grundlig genomgång av planeringen där de berättade att livmodern, äggledarna, vävnaden runt omkring, samtliga lymfkörtlar i bäckenet samt översta delen av vaginan skulle tas bort. Jag skulle få behålla äggstockarna eftersom jag är så ung och därmed slipper kastas in i klimakteriet. De flesta kvinnor som genomgår denna typ av operation är betydligt äldre och de tar oftast bort äggstockarna pga risken för spridning.
Operationen beräknades ta fem timmar. Ryggbedövning ges innan sövningen eftersom smärtan efteråt annars skulle vara för svår.

Jag har fött båda mina barn vaginalt och utan smärtlindring. Inte på grund av att jag aktivt valt bort medicinsk smärtlindring utan för att jag har hög smärttröskel och inte känt behovet. Nu skulle jag alltså vakna på måndag med ett stort ärr över buken och med ryggbedövning inkopplad. Ironiskt kan man tycka.

Jag fördrev resten av dagen genom att turista lite i Örebro. Vacker stad även om den för mig alltid kommer att vara förknippad med min sjukdom.

Jag blev sövd på fredag morgon för att de skulle göra en grundlig gynekologisk undersökning samt cytoskopi, en undersökning av urinblåsan med en liten kamera. Jag kände mig märkligt lugn inför det hela. Undersökningen gick bra och jag mådde helt ok efteråt. Kirurgerna berättade att allt sett bra ut och jag kände mig i trygga händer. Tack vare att jag inte hade så mycket fettmassa i buken så skulle jag dessutom slippa ärret upp mot naveln. Jag var piggare än förväntat och kunde boka om tågbiljetten för att ta mig hem snabbare. Nu skulle jag hem till mina älsklingar för att återvända på söndag kväll igen.

Vi hade bestämt att farmor skulle vara hos barnen medan jag och maken skulle åka ner för operationen på söndag eftermiddag. Barnen var informerade om vad som skulle ske även om de inte kunde ta in vidden av det hela. På fredag kväll kände jag mig trött, tagen och lite illamående. Inte så konstigt med tanke på att jag varit sövd samma dag. Vaknade tidigt på lördag morgon och inser att jag fått barnens magsjuka som de fick med sig hem från semestern. Den visade sig vara av det tuffare slaget och jag hade 40 graders feber och frekventa diarreer. Det var verkligen inte roligt att behöva ringa och meddela detta till personalen på avdelningen. Operationen var därmed inställd.