Från början
Om mig
Jag är en helt vanlig 33-årig småbarnsförälder. En sån som lever svenssonliv och försöker finna balans i tillvaron med två små barn, villa, man och heltidsarbete. Jag ser mig själv som en hälsosam person med en sund livsstil. Stark och frisk.
Nyligen förändrades allt när jag fick veta att jag drabbats av cancer.
Jag bestämde mig för att börja skriva min berättelse för min egen skull och om det kan vara till hjälp för någon annan ser jag det som en bonus.
Symptom
Mina menstruationer har alltid varit regelbundna och rikliga. Jag har aldrig haft några gynekologiska problem, könssjukdomar eller liknande. Har aldrig missat en cellprovstagning. Systemet har funkat felfritt.
I november 2016 var min mens plötsligt konstig. Den kom i rätt tid men blödningen kom aldrig igång riktigt. Istället för att behöva byta mensskydd flera gånger under en förmiddag räckte ett tunt trosskydd gott och väl. Det fortsatte så i fyra dagar, därefter kom "vanliga" blödningar i tre dagar och sedan kom dessa små blödningar i tre dagar till. Totalt tio dagars blödning mot sju i vanliga fall.
December kom och samma procedur upprepade sig. Det verkade ju konstigt. Jag som alltid haft likadana blödningar. Kanske var jag gravid? Eller på väg in i klimakteriet för tidigt? Magkänslan sa att detta inte stämde.
Första kontakten med sjukvården
Jag ringde till barnmorskemottagningen på min hälsocentral och beskrev mina problem. Hon tyckte att det lät antingen hormonellt eller stressbetingat och knappast som tidigt klimakterium. Men hon tyckte ändå att jag borde komma in på en kontroll. Fick besökstid hos en trevlig och förtroendegivande barnmorska 13/1. Hennes gissning var att jag rubbat hormonbalansen genom stress men hon gjorde en undersökning och valde att ta ett klamydiaprov och cellprov för säkerhets skull. Jag hade tagit cellprov två år tidigare men hon tyckte att det var lika bra att ta ett nytt när jag ändå var där. Barnmorskan sa att min cervix var lättblödande och hon visade upp en blodig handske efter undersökningen. Jag tyckte mig se ett annorlunda ansiktsuttryck hos henne efter det. Inbillning kanske men ändå. Hon skulle skicka proverna på analys och skulle be om en snabbare handläggning eftersom jag sökt med symptom. Jag fick en klump i magen som satt kvar när jag kom hem.
Brev hem
Ett par veckor senare kom ett brev hem. "Ditt cellprov visar på cellförändringar av den typ vi undersöker vidare och eventuellt behandlar". Jag skulle kallas till gynmottagningen på sjukhuset för kontroll inom 4-8 veckor. Klumpen i magen växte. Men samtidigt gick det ganska bra att tänka logiskt, cellförändringar är väldigt vanliga och varför skulle det vara allvarligt i mitt fall?
Jag är en person med stort kontrollbehov och är inte bra på att vänta. Jag vill hellre veta sanningen även om den svider istället för att leva i ovisshet. Efter några veckor läste jag därför barnmorskans anteckning i min journal via 1177. Det stod att provet visade på körtelcellsatypi samt att jag var HPV-positiv. Efter att ha kollat upp vad detta innebar blev jag mer orolig. Körtelcellsatypi innebär en flerfaldigt ökad risk för invasiv cervixcancer jämfört med andra typer av cellförändringar. Att jag var HPV-positiv förvånade mig också eftersom jag levt i samma förhållande i 16 år. Detta är dock väldigt vanligt har jag kommit att förstå.
Jag är en helt vanlig 33-årig småbarnsförälder. En sån som lever svenssonliv och försöker finna balans i tillvaron med två små barn, villa, man och heltidsarbete. Jag ser mig själv som en hälsosam person med en sund livsstil. Stark och frisk.
Nyligen förändrades allt när jag fick veta att jag drabbats av cancer.
Jag bestämde mig för att börja skriva min berättelse för min egen skull och om det kan vara till hjälp för någon annan ser jag det som en bonus.
Symptom
Mina menstruationer har alltid varit regelbundna och rikliga. Jag har aldrig haft några gynekologiska problem, könssjukdomar eller liknande. Har aldrig missat en cellprovstagning. Systemet har funkat felfritt.
I november 2016 var min mens plötsligt konstig. Den kom i rätt tid men blödningen kom aldrig igång riktigt. Istället för att behöva byta mensskydd flera gånger under en förmiddag räckte ett tunt trosskydd gott och väl. Det fortsatte så i fyra dagar, därefter kom "vanliga" blödningar i tre dagar och sedan kom dessa små blödningar i tre dagar till. Totalt tio dagars blödning mot sju i vanliga fall.
December kom och samma procedur upprepade sig. Det verkade ju konstigt. Jag som alltid haft likadana blödningar. Kanske var jag gravid? Eller på väg in i klimakteriet för tidigt? Magkänslan sa att detta inte stämde.
Första kontakten med sjukvården
Jag ringde till barnmorskemottagningen på min hälsocentral och beskrev mina problem. Hon tyckte att det lät antingen hormonellt eller stressbetingat och knappast som tidigt klimakterium. Men hon tyckte ändå att jag borde komma in på en kontroll. Fick besökstid hos en trevlig och förtroendegivande barnmorska 13/1. Hennes gissning var att jag rubbat hormonbalansen genom stress men hon gjorde en undersökning och valde att ta ett klamydiaprov och cellprov för säkerhets skull. Jag hade tagit cellprov två år tidigare men hon tyckte att det var lika bra att ta ett nytt när jag ändå var där. Barnmorskan sa att min cervix var lättblödande och hon visade upp en blodig handske efter undersökningen. Jag tyckte mig se ett annorlunda ansiktsuttryck hos henne efter det. Inbillning kanske men ändå. Hon skulle skicka proverna på analys och skulle be om en snabbare handläggning eftersom jag sökt med symptom. Jag fick en klump i magen som satt kvar när jag kom hem.
Brev hem
Ett par veckor senare kom ett brev hem. "Ditt cellprov visar på cellförändringar av den typ vi undersöker vidare och eventuellt behandlar". Jag skulle kallas till gynmottagningen på sjukhuset för kontroll inom 4-8 veckor. Klumpen i magen växte. Men samtidigt gick det ganska bra att tänka logiskt, cellförändringar är väldigt vanliga och varför skulle det vara allvarligt i mitt fall?
Jag är en person med stort kontrollbehov och är inte bra på att vänta. Jag vill hellre veta sanningen även om den svider istället för att leva i ovisshet. Efter några veckor läste jag därför barnmorskans anteckning i min journal via 1177. Det stod att provet visade på körtelcellsatypi samt att jag var HPV-positiv. Efter att ha kollat upp vad detta innebar blev jag mer orolig. Körtelcellsatypi innebär en flerfaldigt ökad risk för invasiv cervixcancer jämfört med andra typer av cellförändringar. Att jag var HPV-positiv förvånade mig också eftersom jag levt i samma förhållande i 16 år. Detta är dock väldigt vanligt har jag kommit att förstå.
Postagem muito informativa e impressionante que você escreveu, é bastante interessante e passei por ela completamente, aqui está como voltei meu amante com a ajuda do Dr. Obodo para mais informações (templeofanswer@hotmail.co.uk, +234 8155 42548- 1)
SvaraRadera