Operation
På söndag eftermiddag 2/7 satte vi oss i bilen och styrde mot Örebro. Barnen stannade hemma med farmor och verkade inte allt för upprörda över att vi åkte. Själv klarade jag att hålla masken för deras skull tills vi kommit utom synhåll. Sedan kom en störtflod av tårar. Det kändes så fel att åka ifrån dem. Nu skulle både jag och maken vara fem timmars bilresa bort. Tänk om något skulle hända dem när vi var borta? Tänk om något skulle gå fel och jag aldrig vaknar ur narkosen? Usch.
Vi kom fram sent på kvällen. Vi fick en genomgång av morgondagens schema, tog en dusch och gick och lade oss. De hade ordnat en extra säng i mitt rum som maken fick sova i.
Så kom dagen D. Jag skulle upp och duscha och klä på mig sjukhusrocken som skulle sitta bak och fram pga epiduralen som skulle snart skulle sättas i ryggen. Väldigt snyggt, speciellt eftersom jag inte fick ha några underkläder. Jag fick dricka två flaskor pre- op dryck med högt innehåll av kolhydrater för att "ladda" inför operationen. Ett standardförfarande enligt ERAS (enhanced recovery after surgery), allt för att underlätta återhämtningen. När det var min tur blev jag skjutsad i min säng till operationsavdelningen och maken fick följa med fram till dörren in till själva operationssalen. Det var svårt att spela oberörd när vi sade hej då till varandra. Dörrarna stängdes bakom mig och jag gick den sista biten in till operationssalen och fram till operationsbordet. Jag ville egentligen släppa ut tårarna den gången också men som jag nämnt tidigare är jag dålig på att visa mig svag.
Operationssalen var full av människor. En narkossköterska pratade med mig när jag satt på britsen och bad mig återberätta för henne vad som skulle ske idag. De ville väl kolla att jag var helt med.
Sedan fick jag sitta framåtlutad medan en narkosläkare satte en epiduralslang i ryggen. Lite obehagligt var det och rummet blev väldigt suddigt en stund. Sköterskan höll i mina axlar, pratade lugnt med mig och sade att mitt blodtryck nu var väldigt lågt och att det var därför jag var yr. Bedövningen tog bara på ena sidan först och det fick göras om innan det blev bra. Sedan fick jag lägga benen i benstöd som i en gynstol fast med ett täcke över benen eftersom jag bad om att få slippa ligga "blottad" innan jag var sövd.
Strax därefter vaknade jag. Tittade på klockan och det var tidigt. För tidigt? Operationen hade gått betydligt snabbare än beräknat, endast tre timmar inklusive uppvakningstid. Smärtlindringen fungerade bra och jag hade inte alls ont i magen. Såg lite senare att jag hade fått en kateter under tiden jag var sövd och nu hängde en påse med mitt kiss på sidan av sängen. Fräscht. Jag kunde äta utan större problem och satt och åt både chips och choklad tillsammans med maken på kvällen. Eftersom jag var helt inställd på att få flyttas till mitt hemsjukhus snarast möjligt tänkte jag banne mig vara den piggaste patient de sett! Tog några stapplande steg till toaletten och försökte stå och titta på tv små stunder åt gången. Jag såg ovanligt pigg ut sa alla.
Eftersom jag hade epiduralbedövning stod jag under noggrann bevakning. En gång per timme under natten kom en sköterska och räknade mina andetag och mätte blodtrycket. Det var väldigt lågt sa de men det är normalt för min del. Sömnen blev väl sådär men jag mådde helt ok. Nu var ju eländet gjort!
Vi kom fram sent på kvällen. Vi fick en genomgång av morgondagens schema, tog en dusch och gick och lade oss. De hade ordnat en extra säng i mitt rum som maken fick sova i.
Så kom dagen D. Jag skulle upp och duscha och klä på mig sjukhusrocken som skulle sitta bak och fram pga epiduralen som skulle snart skulle sättas i ryggen. Väldigt snyggt, speciellt eftersom jag inte fick ha några underkläder. Jag fick dricka två flaskor pre- op dryck med högt innehåll av kolhydrater för att "ladda" inför operationen. Ett standardförfarande enligt ERAS (enhanced recovery after surgery), allt för att underlätta återhämtningen. När det var min tur blev jag skjutsad i min säng till operationsavdelningen och maken fick följa med fram till dörren in till själva operationssalen. Det var svårt att spela oberörd när vi sade hej då till varandra. Dörrarna stängdes bakom mig och jag gick den sista biten in till operationssalen och fram till operationsbordet. Jag ville egentligen släppa ut tårarna den gången också men som jag nämnt tidigare är jag dålig på att visa mig svag.
Operationssalen var full av människor. En narkossköterska pratade med mig när jag satt på britsen och bad mig återberätta för henne vad som skulle ske idag. De ville väl kolla att jag var helt med.
Sedan fick jag sitta framåtlutad medan en narkosläkare satte en epiduralslang i ryggen. Lite obehagligt var det och rummet blev väldigt suddigt en stund. Sköterskan höll i mina axlar, pratade lugnt med mig och sade att mitt blodtryck nu var väldigt lågt och att det var därför jag var yr. Bedövningen tog bara på ena sidan först och det fick göras om innan det blev bra. Sedan fick jag lägga benen i benstöd som i en gynstol fast med ett täcke över benen eftersom jag bad om att få slippa ligga "blottad" innan jag var sövd.
Strax därefter vaknade jag. Tittade på klockan och det var tidigt. För tidigt? Operationen hade gått betydligt snabbare än beräknat, endast tre timmar inklusive uppvakningstid. Smärtlindringen fungerade bra och jag hade inte alls ont i magen. Såg lite senare att jag hade fått en kateter under tiden jag var sövd och nu hängde en påse med mitt kiss på sidan av sängen. Fräscht. Jag kunde äta utan större problem och satt och åt både chips och choklad tillsammans med maken på kvällen. Eftersom jag var helt inställd på att få flyttas till mitt hemsjukhus snarast möjligt tänkte jag banne mig vara den piggaste patient de sett! Tog några stapplande steg till toaletten och försökte stå och titta på tv små stunder åt gången. Jag såg ovanligt pigg ut sa alla.
Eftersom jag hade epiduralbedövning stod jag under noggrann bevakning. En gång per timme under natten kom en sköterska och räknade mina andetag och mätte blodtrycket. Det var väldigt lågt sa de men det är normalt för min del. Sömnen blev väl sådär men jag mådde helt ok. Nu var ju eländet gjort!
Kommentarer
Skicka en kommentar