Mallorca

Timing
När vi hade parkerat bilen och satt i en minibuss på väg mot terminalen på Arlanda blir jag uppringd av en sjuksköterska från Universitessjukhuset i Örebro. Allt var högljutt omkring mig och jag fick gå undan för att kunna höra vad hon sa. Än en gång fick jag ha ett viktigt samtal om min sjukdom på en toalett eftersom det var den enda lugna vrå jag hittade. Story of my life, timing är nog inte min starka sida. Hon berättade att jag skulle få komma ner på en undersökning i narkos innan beslut om operation kunde fattas. Hon ville boka in mig några dagar fram i tiden, alltså mitt i vår semester. Informationen om resan hade tydligen inte nått fram. Blev lovad att få hoppa på planet trots allt och att få komma till Örebro veckan efter att vi kommit hem igen. Hade de hittat något konstigt på röntgenbilderna? Hade cancern spridit sig? Semesterkänslan kändes inte så närvarande just då.

När vi väl lämnat ett kallt och blåsigt Sverige bakom oss kändes det bra. Så välbehövlig och ljuvlig har nog aldrig en semestervecka varit förut! Sol, värme, bad, mat och vila i överflöd. Batterierna blev laddade ordentligt och jag kunde för det mesta koppla bort sjukdomar och jobb. Några elaka drömmar följde med mig men på det stora hela sov jag gott och kände mig frisk och stark igen.

När vi kommit hem till verkligheten läste jag röntgensvaren i journalen och de såg bra ut. Heja kroppen, det här kommer gå bra!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Från början

Om mig Jag är en helt vanlig 33-årig småbarnsförälder. En sån som lever svenssonliv och försöker finna balans i tillvaron med två små barn, villa, man och heltidsarbete. Jag ser mig själv som en hälsosam person med en sund livsstil. Stark och frisk. Nyligen förändrades allt när jag fick veta att jag drabbats av cancer. Jag bestämde mig för att börja skriva min berättelse för min egen skull och om det kan vara till hjälp för någon annan ser jag det som en bonus. Symptom Mina menstruationer har alltid varit regelbundna och rikliga. Jag har aldrig haft några gynekologiska problem, könssjukdomar eller liknande. Har aldrig missat en cellprovstagning. Systemet har funkat felfritt. I november 2016 var min mens plötsligt konstig. Den kom i rätt tid men blödningen kom aldrig igång riktigt. Istället för att behöva byta mensskydd flera gånger under en förmiddag räckte ett tunt trosskydd gott och väl. Det fortsatte så i fyra dagar, därefter kom "vanliga" blödningar i tre dagar o...
Läs mer

Konisering

Så var det dags. Efter descutanduschning hemma åkte jag till operationsmottagningen. Fick efter sedvanliga kontroller och ombyte till patientkläder träffa den gynekolog som skulle operera mig. Det var för mig en ny person men han var trevlig och berättade om ingreppet. Han började med att fråga mig om jag önskade fler barn i framtiden eftersom han skulle behöva ta bort en stor bit vävnad. Det ville jag inte och han verkade lättad över det beskedet. Sedan informerades jag om att efter denna behandling kan det gå på två sätt. Antingen skulle det räcka med denna behandling eller så skulle man få ta bort min livmoder för att cellförändringarna inte skulle komma tillbaka. Han skulle skicka provet på extra snabb analys och svaret skulle vara klart inom 7-10 dagar. Operationen gick bra. Jag var sövd ca 30 minuter och mådde bra efteråt. Var tillbaka på jobbet dagen därpå. Nu kände jag mig lättad! Det kändes som om det jobbiga var överstökat. Fick höra på jobbet att jag såg så pigg och fräsch...
Läs mer

Lymfödem

På fredagen samma vecka som operationen var vi i stugan som jag nämnde tidigare. Jag började känns mig lite svullen över magen under förmiddagen. Tänkte att det dels var svullnad på grund av ingreppet men kanske även på grund av att magen inte fungerat riktigt efter operationen. Ju längre tiden gick desto tydligare blev det. Efter middagen spände och tryckte det ordentligt i magen och ner not underlivet. Jag gick in på toaletten, tittade i spegeln och fick en chock.  Det enklaste sättet att beskriva det hela var att jag såg ut att vara höggravid. Magen var nu svullen upp till revbensbågen under brösten och jag var lika stor som när jag var gravid i 6:e månaden. Huden var utspänd och kändes för liten för magens omfång. Jag tittade ner mot underlivet och började gråta. Det var så svullet där nere att det var svårt att se vad det skulle föreställa. De yttre blygdläpparna var flera gånger så tjocka som normalt och på den ena sidan såg jag en ca 1 cm bred hudbristning som var mörkt p...
Läs mer