Gynmottagningen
Äntligen fick jag en tid den 6/4. Jag hade ringt och försökt skynda på processen utan att lyckas.
Jag som normalt brukar vara ganska lugn och inte oroa mig i liknande situationer var riktigt nervös i väntrummet. Nästan så att händerna skakade. En sköterska tog mitt blodtryck medan jag väntade och det var nära den övre gränsen för vad som är ok. Jag som brukar se svarta prickar när jag reser mig snabbt eftersom jag har lågt blodtryck i vanliga fall. Kanske blev jag extra nervös eftersom jag själv arbetar på samma sjukhus och har suttit på onkologrond med den läkare jag nu skulle träffa vid flera tillfällen tidigare.
Sedan kommer min gynekolog som har ytterligare en läkare med sig. Det antog jag i alla fall eftersom hon bar en röd skylt som läkarna har på sina kläder. Hon presenterade dock inte sig som läkare eller bad om tillåtelse om att delta i besöket. Jag var inte i något tillstånd att ställa frågor heller så det fick vara.
Efter ett kort inledande samtal började undersökningen. Det var en sk kolposkopiundersökning där läkaren baddar cervix med en utspädd ättikslösning och därefter jodlösning för att lättare kunna upptäcka förändringarna. Undersökningen var helt smärtfri. Det som däremot inte kändes bra var att de två satt och diskuterade vad de kunde se i mitt underliv med varandra och inte med mig. Först tittade min gynekolog och sedan tog den för mig okända kvinnan över utan att kolla med mig först. Hon var uppenbarligen där för att lära sig för hon ställde en massa frågor om vad hon såg hela tiden. Det där då? Ser inte området konstigt ut där kl 8? Är det där normalt? Det kändes faktiskt inte ok. Långt därifrån. Jag som annars brukar kunna tala för mig låg bara där, upphissad i luften med benen i vädret och teg. Klarade inte att säga något med risken att tappa den värdighet jag hade kvar genom att börja gråta. Det hela avslutades med att ett nytt cellprov och vävnadsprov togs. Gynekologen sammanfattade det hela med att inget tydligt avvikande kunde ses under undersökningen. Möjligen var ett mindre område lite avvikande i utseende men det kunde lika gärna vara normalt. Proverna skickades på analys och jag skulle få besked via brev hem.
Skönt! Lättad gick jag därifrån och kände att jag kunde släppa detta ett tag.
Jag som normalt brukar vara ganska lugn och inte oroa mig i liknande situationer var riktigt nervös i väntrummet. Nästan så att händerna skakade. En sköterska tog mitt blodtryck medan jag väntade och det var nära den övre gränsen för vad som är ok. Jag som brukar se svarta prickar när jag reser mig snabbt eftersom jag har lågt blodtryck i vanliga fall. Kanske blev jag extra nervös eftersom jag själv arbetar på samma sjukhus och har suttit på onkologrond med den läkare jag nu skulle träffa vid flera tillfällen tidigare.
Sedan kommer min gynekolog som har ytterligare en läkare med sig. Det antog jag i alla fall eftersom hon bar en röd skylt som läkarna har på sina kläder. Hon presenterade dock inte sig som läkare eller bad om tillåtelse om att delta i besöket. Jag var inte i något tillstånd att ställa frågor heller så det fick vara.
Efter ett kort inledande samtal började undersökningen. Det var en sk kolposkopiundersökning där läkaren baddar cervix med en utspädd ättikslösning och därefter jodlösning för att lättare kunna upptäcka förändringarna. Undersökningen var helt smärtfri. Det som däremot inte kändes bra var att de två satt och diskuterade vad de kunde se i mitt underliv med varandra och inte med mig. Först tittade min gynekolog och sedan tog den för mig okända kvinnan över utan att kolla med mig först. Hon var uppenbarligen där för att lära sig för hon ställde en massa frågor om vad hon såg hela tiden. Det där då? Ser inte området konstigt ut där kl 8? Är det där normalt? Det kändes faktiskt inte ok. Långt därifrån. Jag som annars brukar kunna tala för mig låg bara där, upphissad i luften med benen i vädret och teg. Klarade inte att säga något med risken att tappa den värdighet jag hade kvar genom att börja gråta. Det hela avslutades med att ett nytt cellprov och vävnadsprov togs. Gynekologen sammanfattade det hela med att inget tydligt avvikande kunde ses under undersökningen. Möjligen var ett mindre område lite avvikande i utseende men det kunde lika gärna vara normalt. Proverna skickades på analys och jag skulle få besked via brev hem.
Skönt! Lättad gick jag därifrån och kände att jag kunde släppa detta ett tag.
Kommentarer
Skicka en kommentar