Cervixcancer - inblick i en småbarnsförälders resa

På fredagen samma vecka som operationen var vi i stugan som jag nämnde tidigare. Jag började känns mig lite svullen över magen under förmiddagen. Tänkte att det dels var svullnad på grund av ingreppet men kanske även på grund av att magen inte fungerat riktigt efter operationen. Ju längre tiden gick desto tydligare blev det. Efter middagen spände och tryckte det ordentligt i magen och ner not underlivet. Jag gick in på toaletten, tittade i spegeln och fick en chock.  Det enklaste sättet att beskriva det hela var att jag såg ut att vara höggravid. Magen var nu svullen upp till revbensbågen under brösten och jag var lika stor som när jag var gravid i 6:e månaden. Huden var utspänd och kändes för liten för magens omfång. Jag tittade ner mot underlivet och började gråta. Det var så svullet där nere att det var svårt att se vad det skulle föreställa. De yttre blygdläpparna var flera gånger så tjocka som normalt och på den ena sidan såg jag en ca 1 cm bred hudbristning som var mörkt p...

Eftersom jag tjatat mig hem tidigt fick jag ha kvar katetern, den tas som tidigast bort tredje dagen efter operationen. Ganska obehagligt med en slang som hängde ner på benet och som jag fick tömma i toaletten. Påsen fick ligga på golvet utanför duschdörrarna medan jag satt på en pall och tvättade mig. Morgonen efter fick jag komma till gynavdelningen och ta bort katetern. Sedan fick jag stanna en stund och "bevisa" att jag kunde kissa utan den. En trevlig sköterska kontrollerade urinblåsan med ultraljud och jag fick grönt ljus. Yes!! Tänk vad man tar saker för givna. Nu vet jag hur bra det är att kunna kissa själv. Livet började rulla på som vanligt. Lite stel var jag men eftersom jag struntade i morfinet slapp jag må så illa. Jag var i farten ungefär som vanligt. På fredagen åkte vi till sommarstugan tillsammans med mina föräldrar, min syster och hennes barn som var hemma på besök från Uppsala. Vi badade (endast benen för min del), åt god mat och njöt av livet.